Depression

Den individuella sårbarheten för att drabbas av depression är olika mellan alla individer. Olika individer har olika biologisk motståndskraft, som t.ex förändringar i monoaminsystemen eller förekomst av neurodegenerativa processer. Psykosociala komponenter som påverkar en individs benägenhet att utveckla depression är t.ex krisreaktioner.

För kvinnor är risken att insjukna i depression 25-30 %, för män 15-20%. Medianålder för insjuknande är 25 år. Depression ökar risken för diabetes typ 2, hjärtinfarkt och stroke.

Vid en studie på råttungar tog man råttungarna ifrån sin moder 3 timmar om dagen. Dessa råttungar hade senare i livet en ökad stresskänslighet samt hormonella och psykologiska effekter som liknar en människas depressiontillstånd.

På mödravårdscentralen screenas mammor för s.k postpartumdepression (depression efter förlossning). Det är extra viktigt att fånga upp denna grupp av patienter då det kan ha stora negativa konsekvenser för barnet.

Diagnostik

För de diagnostiska kriterierna hänvisas till DSM eller ICD (se t.ex https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/depression/)

Depression har flera viktiga differentialdiagnoser att beakta, bl.a. tyreoideasjukdomar, binjuresjukdomar, diabetes, parkinsons sjukdom, infektionsjukdomar, läkemedelsbiverkningar.

Behandling

Behandlingen styrs av depressionens uppkomst och allvarlighetsgrad men målet med behandlingen är alltid remission. I långtidsstudier har samtalsterapi tillsammans med läkemedelsbehandling visat sig mer effektiva än endast samtalsterapi, eller endast farmakologisk behandling.

Ett vanligt självskattningstest vid depression är MADRS-S.

Det finns flera typer av samtalsterapi-former som kan vara lämpliga, vara KBT (kognitiv beteendeterapi) är relativt vanlig. Denna psykoterapiform syftar till att träna sig att använda nya beteende och tankemönster. Mer info om KBT: https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/kbt-kognitiv-beteendeterapi/

Läkemedelsbehandling

Den farmakologiska behandlingen har ofta sin bas i läkemedelsgruppen SSRI (Serotonin Substance Reuptake Inhibitor), som genom att hämma återupptaget av signalsubstansen serotonin i synapsen ger en ökad mängd av substansen, vilket återställer balansen. En av flera läkemedelssubstanser inom denna grupp är citalopram.

Genom att blockera återupptaget av serotonin genom serotonintransportören SERT, ökad serotoninnivåerna i synapsklyftan.

Venlafaxin och Duloxetin är exempel på serotonin och noradrenalin-återupptagshämmare (SNRI). Bupropion är exempel på noradrenalin och dopamin-återupptagshämmare (NDRI)

Arvid Carlsson var en svensk farmakologi som fick nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000 för sina upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet. Han studerade bland annat signalsubstanserna serotonin och dopamin. Wikipedia om Arvid Carlsson.

Elektrokonvulsiv behandling (ECT)

Elektrokonvulsiv behandling (ECT) är en behandlingsmetod som upptäcktes redan på 30-talet av italienska läkare. ECT-behandling användes då för att lindra symtom och besvär vid schizofreni. Men ECT har idag en given roll även vid behandlingen av depression, främst långvariga och allvarliga depression som inte svarat på samtal- och eller farmakologisk behandling. En ECT-behandling genomförs på sjukhus, och själva behandlingen varar endast några få minuter där patienten är nedsövd. Korta strömimpulser skickas genom hjärnan, som ett kontrollerat epileptiskt anfall. Övergående minnesstörning och huvudvärk är den vanligaste biverkningarna av behandlingen.

Mer information om behandling finns på Läkemedelsverket hemsida (Läkemedel vid depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom)

Även om de flesta svarar med god effekt på behandlingen, är risken för återinsjuknande relativt stor. Vid svår depression är risken så hög som upp till 85 %. Vid lindrigare former 40 – 50 %.

Samsjuklighet (både fysisk och psykisk), hög ålder och hög social belastning är faktorer som försämrar behandlingssvaret.

Socialstyrelsen ger ut nationella riktlinjer för vård vid depression och ångesttillstånd (länk)