Psykos

Psykos är ett allvarligt psykiskt tillstånd där den drabbade upplever omgivningen och sig själv på ett främmande och overkligt sätt. Psykos är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som har det gemensamma att man upplever verkligheten annorlunda. För den som är drabbad av en psykossjukdom är skillnaden mellan verklighet och fantasi inte lika tydlig. För många innebär det en mardröm i vaket tillstånd. En psykos kan vara mycket kortvarig, eller livslång.

Det är lika vanligt hos kvinnor som för män.

Bakomliggande faktorer är ofta samspel mellan arv och miljö, ibland är en traumatisk upplevelse en utlösande faktor, eller drogproblem. Graviditet, förlossning eller förlust av nära anhörig kan också utlösa en psykos. En del har ett smygande förlopp vid insjuknande. Det kan då vara svårt att se symtomen, medans andra har ett hastigt insjuknande med vanföreställningar och hallucinationer.

Förstagångsinsjuknande sker vanligtvis mellan 16 och 40 års ålder, men psykossjukdom kan drabba när som helst under livet. 50% av dessa får diagnosen schizofreni.
Psykosen kan vara det huvudsakliga problemet, men också en del av en annan sjukdom. Psykotiska symtom kan vara förekomma vid depressioner, demenssjukdomar och vid bipolär sjukdom.

Tecken på psykos

Drar sig undan, isolerad, annorlunda beteende, svårigheter med arbete/studier, oförklarliga känsloutbrott, förändringar i dygnsrytm, hallucinationer och vanföreställningar (positiva/negativa), saknar sjukdomsinsikt, rastlöshet, säger upp sig från arbete/studier, slösar onormalt mycket bättre, avvikande känslomässiga svar som att t.ex börja gapskratta vid dåliga nyheter.

Positiva symtom, någonting ”läggs till”

Hallucinationer är sinnesintryck som inte har någon tydlig förankring i verkligheten. Positiva hallucinationer kan vara t.ex röster, brusningar, ljud, musik, knäppningar, lukt- och känselhallucinationer.


Negativa symtom, förlust av sociala och intellektuella egenskaper

Personen brukar isolera sig alltmer och tappa intresset för omgivningen. Exempel på negativa symtom är apati, glädjelöshet, koncentrationssvårigheter, minskat intresse och engagemang.

Vanföreställningar

Vanföreställningar = ”en okorrigerbar föreställning som inte delas av andra och inte heller kan stämma”.
Ex: känslan att vara övervakad, förföljd, lurad. Kan känna sig utvald. En psykotisk person kan vara övertygad om att hon har t.ex en radiosändare i hjärnan som ev. styr tankar och upplevelser. Personen kan också tro att meddelande på TV:n är en kod som är riktad till just denne. En del tror att de är utsatta för strålning, eller radiostyrning. Paranoida vanföreställningar präglas ofta av ondska, makt och konspirationer mot den drabbade.
Förföljseidéer och paranoida tankar är ofta svåra behandlingsmässigt. Kan ibland vara svårt att urskilja vad som tillhör sjukdomen och vad som faktiskt är sant. Om idéerna tonas ner av behandling blir det tydligare att det rör sig som en psykos.

Behandling

OmvårdnadOfta medicinsk behandling t.ex neuroleptika som minskar symtomen (men inte botar sjukdomen). Psykoterapi. ECT (Elektrokonvulsiv behandling). Viktigt med ett stöttande nätverk. Familjestöd, social färdighetsträning. Kan bli nödvändigt med tvångsvård. Individuell vårdplan. Den drabbade (och dess anhöriga) behöver utbildning om sjukdomen (t.ex om läkemedel, varningstecken osv).

Farmakologisk behandling

Vid psykossjukdom finns en överdriven mängd av dopamin, och behandling syftar således till att minska mängden dopamin i hjärnan.

Typiska antipsykotika

T.ex haloperidol och chlorpromazine är D2-antagonister.

Atypiska antipsykotika

T.ex olanzapine, clozapine är D2- D4 och 5-HT2-antagonister.
Risperidon är en D2- och 5-HT2-antagonist.

Erysipelas

Erysipelas = hudinfektion, ofta orsakad av att bakterier (oftast streptokocker) tränger in i skadad hudbarriär.

Symtom och kliniska fynd:
Oftast tydligt avgränsat område där man finner infektionstecken (svullnad, ömhet, rodnad, värmeökat), inte sällan i anslutning till ett sår, eksem.
Pat. blir ofta allmänpåverkad med feber och frossa, kan även förekomma illamående och kräkningar.

Venös insufficiens, eksem, bensår, lymfödem, hög ålder, nedsatt immunförsvar är några faktorer som ger en ökad risk att drabbas av erysipelas.

Utredning och differentialdiagnoser:
Erysipelas har ofta typisk symtombild och diagnos kan då lätt ställas. Kan krävas flebografi eller ultraljud för att utesluta DVT. Vid misstanke om nekrotiserande fasciit görs MRI.

Behandling:
Antibiotika mot infektion. Behandla bakomliggande riskfaktorer såsom ödematösa ben med kompression/högläge. Vid sår -> minska risken för recidiv genom att hjälpa sårläkning.