Acetylsalicylsyraintoxikation

Höga koncentrationer av acetylsalicylsyra i blodet hämmar andningscentrum vilket leder till ansamling av koldioxid i blodet (acidos). Hypertermi, dehydrering, koma, andningsstillestånd kan ses. Även blödning förekommer pga den minskade trombocytaggregationen.

Salicylism

Inträffar vid kronisk överdosering av salicylater. Karaktäriseras av illamående, kräkning, tinnitus, vertigo, nedsatt hörsel.

Reye’s syndrom

Mycket ovanlig komplikation som kan ses hos barn som behandlats med acetylsalicylsyra. Kännetecknas av hepatisk encefalopati med akut virussjukdom. Hög mortalitet (20-40%).

Behandling

Acetylsalicylsyra utsöndras renalt (via njurarna). Behandling syftar därför till att påskynda elimineringen, detta görs genom vätsketillförsel samt alkalisering av urinen. Tillförsel av alkaliska salter (te.x NaHCO3) gör blodet och framförallt urinen mer alkalisk. När pH i urinen stiger, ökar även koncentrationen av sura ämnen eftersom njurarna kommer att vilja jämna ut pH-skillnaderna. Det som händer är ett klassiskt fall s.k ”ion trapping” (jonfälla, syra-basfälla). När acetylsalicylsyran passerat över till njurtubulit kan det inte återabsorberas då det gått ifrån ojoniserad till joniserad form (laddade partiklar har svårare att passera över membran)

Livshotande förgiftning ses framförallt hos barn och vid suicidförsök.

Betablockerare

Betablockerare = β-adrenoceptor antagonister.
Betareceptorer finns ffa på hjärtat (β1) och lungorna (β2). Betablockerar påverkar hjärtat och lungorna genom att blockera adrenerga receptorer. Även om vissa betablockerare är selektiva för just β1-receptorer (Atenolol, Metoprolol, Esmolol t.ex) har de en viss beta-2-antagonistisk effekt -> bronkokonstriktion. Därför krävs försiktighet vid förskrivning av betablockerare till astmatiker och personer med emfysem eller kronisk bronkit.

Ex. på användningsområden
Angina pectoris, hjärtinfarkt, arrytmier, hjärtsvikt, hypertoni, glaukom (t.ex ögondr. innehållande timolol.), tyreotoxikos, nervositet, migränprofylax, benign essentiell tremor.

Betablockerare kan även maskera symtom på hypoglykemi: tremor, takykardi och nervositet.

G-protein

G-Protein

G-protein är en receptortyp, och 40 % av dagens läkemedel har sin effekt genom att binda till den typ av receptor. Namnet G-protein kommer ifrån att den interagerar med guaninenukleotider. G-protein är den största receptorfamiljen av alla membranproteiner, och medierar en stor del av den cellsignalering sker med hjälp av hormoner, neurotransmittorer, men även vid syn- lukt och smakintryck.

G-protein kallas också för:

  • GPCR (G-Protein Coupled Receptors)
  • Metabotropa receptorer och
  • 7-transmembransreceptorer då receptorproteinet passerar över cellmembranet sju gånger.

G-protein består av tre subenheter

  • alfa
  • beta
  • gamma

När G-protein aktiveras, steg för steg

När G-proteinet aktiveras av en agonist

  • Dissocierar GDP (guanindifosfat) och ersätts av GTP (guanintrifosfat).
  • Detta gör att det blir en ”frisläppning” av alfa-enheten som då diffunderar in i cellmembranet och kan associera med ett enzym eller jonkanal.
  • Beroende på vilken typ av G-protein det är kan det ske en aktivering eller inhibering.
  • Signalen/aktiveringen avslutas när GTP hydrolyseras till GDP.
  • När detta sker dissocieras alfaenheten från effektorn och återkopplas till betagammakomplexet, vilket gör att den är redo för att på nytt aktiveras.
  • Även om alla G-protein har samma grundstruktur så skiljer de sig beroende på vilken typ av ligand de aktiveras av, samt vilka sekundära budbärare/effektorproteiner de engagerar.

G-alfa-s

G-alfa-s är en typ av G-protein som stimulerar enzymet adenylatcyklas som i sin tur katalyserar bildningen av den sekundära budbäraren cAMP (cykliskt adenosinmonofosfat).

cAMP i sin tur aktiverar flera enzymer (proteinkinaser) som kopplar på fosforgrupper på andra proteiner. Denna typ av signalering är viktigt för bl.a reglering av glatt muskulatur, t.ex muskeltonus i blodkärl och luftrör.

Källor / Läs mer:

https://www.annualreviews.org/doi/full/10.1146/annurev.pharmtox.40.1.235

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3967846/

https://www.mrc-lmb.cam.ac.uk/genomes/madanm/AJV_Nature.pdf