LADA

Latent autoimmun diabetes hos adulta (LADA)

Kallas också för ”diabetes 1.5”. LADA är en diabetestyp med drag av både typ 1- och typ 2-diabetes. LADA är en autoimmun sjukdom, där de insulinproducerande betacellerna på langerhanska öarna förstörs likt vid typ 1. Men de drabbade är äldre, oftast >35, och det är ett långsammare förlopp likt vid typ 2-diabetes.

Den autoimmuna destruktionen går inte lika fort som vid typ 1-diabetes. Insulinprodukten bevaras alltså längre än vid typ 1. 10% av de över 35 som får diabetes har LADA.

Diagnostik

Patienten är ofta överviktig, fysisk inaktiv, har höga blodfetter och högt blodtryck. Uppfattas kliniskt som typ 2-diabetiker. Blodprov visar antikroppar mot insulinproducerande celler (anti-GAD).

Vid LADA kräver patienten inte insulinbehandling inom minst 6 månader efter diagnos.

Riskfaktorer

Ärftlighet, övervikt, ålder, fysisk inaktivitet.

Behandling

Fysisk aktivitet, kost- och livsstilsförändringar. Mediciner som ökar insulinproduktionen samt ökar insulinkänsligheten. Läkemedelsbehandling i tablettform blir dock ganska snart otillräcklig och patienten behöver då ta insulin istället. Det rekommenderas dock tidigt insatt insulinbehandling för att skona betaceller och minska risken för komplikation av högt blodsocker.

Källor / Läs mer:

https://link.springer.com/article/10.1007/s00125-005-1960-7

https://academic.oup.com/jcem/article/94/12/4635/2596267


Hyperglykemiskt hyperosmolärt syndrom (HHS)

Vid hyperglykemiskt hyperosmolärt syndrom (HHS) är patienten ofta äldre (>70 år) och inkommer med minst flera dagars anamnes. Endast känd diabetes typ 2 hos en tredjedel. HHS har 20% mortalitet och tromboembolism är en vanlig komplikation.

Definition

  • Diabetes med uttalad hyperglykemi, ofta > 30mmol/l
  • Hyperosmolalitet, >330 mosm/l.
  • Ej uttalad ketos.
  • Ej uttalad acidos.

Symtom

1-2 veckor med tilltagande trötthet, konfusion (förvirring), polyuri (stora urinmängder), dehydrering (uttorkning), ofta hypernatremi (höga nivåer av Na+ i blodet).
Akut infektion eller annan akut sjukdom är ofta ett utlösande moment. Även nyinsatta läkemedel kan utlösa HHS som t.ex tiazider eller steroider.

Behandling

Vätska – patienten ligger ofta back upp till 10 liter vätska. (Observandum vid hjärtsjuka).
Insulinbehandling – ofta i.v. pga försämrad blodgenomströmning subkutant. Obs hjärnödem vid för snabb korrigering av glukos. Insulinbehovet vid HHS är vanligen lägre än vid diabetisk ketoacideos (DKA). Ketoner behöver vanligen inte följas som vid DKA.
Kalium – HHS kräver dock lägre Kaliumtillförsel då acidosen ej är så grov som vid DKA.
P-Osmolaliteten följes med täta kontroller.
Trombosprofylax.


 

DKA vs HHS
DKA_vs_HHS

Diabetisk ketoacidos (DKA)

Bakgrund:
Vid insulinbrist, ges ingen möjlighet för cellerna att ta till sig sockret. Cellerna börjar då istället att ta sin energi ifrån kroppsfettet. En (sur) biprodukt när fettet bryts ner i stor omfattning är ketoner. 25% av pat. har ingen tidigare känd diabetes. Mortalitet 0.5 – 10% och ju grövre acidos desto större risk.
Högt B-glukos + illamående/kräkning = ta blodgas för att värdera graden av ketoacidos.
De flesta med DKA
Snabba osmotiska förändringar = risk för hjärnödem.
De flesta med DKA har en typ-1-diabetes, men även typ-2-diabetiker har en risk att drabbas av katabol stress vid akut sjukdom.

Definition:
B-glukos > 15, U-ketoner 2+ och pH < 7.3 (venöst eller arteriellt).

Orsaker:
Akuta infektioner, gastroenterit, hjärtinfarkt, CVI, nydeb. typ 1, insulinslarv, fel i insulinpump, konfusion.

Symtom och kliniska fynd:
Polyuri, polydipsi, dehydrering, buksmärtor, illamående, kräkning, metabolisk acidos, kussmaul andning, omtöckning, koma. (pat. kan ha svårt att kissa pga dehydrering)

Behandling:
Vätska i.v – pat kan ligga back upp till 10 liter vätska.
Insulin – vid pH < 7.5 uppkommer försämrat upptag av s.c. insulin, ev. insulinfusion i.v istället. Kalium är beroende av insulin för att komma in i cellen.
Kalium (förebygga hypokalemi) .
Sikta på B-glukos 10-13mmol/l, ev KAD.
Buffert (Tribonat) vid hotande cirkulationskollaps.
Kontrollera kalium + glukos + ketoner ofta. Glesas ut allt eftersom allmäntillståndet förbättras.
Försiktig vätskebehandling vid hjärtsvikt.

 DKA vs HHS