Depression

Depression

Den individuella sårbarheten för att drabbas av depression är olika mellan alla individer. Olika individer har olika biologisk motståndskraft, som t.ex förändringar i monoaminsystemen eller förekomst av neurodegenerativa processer. Psykosociala komponenter som påverkar en individs benägenhet att utveckla depression är t.ex krisreaktioner.

För kvinnor är risken att insjukna i depression 25-30 %, för män 15-20%. Medianålder för insjuknande är 25 år. Depression ökar risken för diabetes typ 2, hjärtinfarkt och stroke.

Vid en studie på råttungar tog man råttungarna ifrån sin moder 3 timmar om dagen. Dessa råttungar hade senare i livet en ökad stresskänslighet samt hormonella och psykologiska effekter som liknar en människas depressiontillstånd.

På mödravårdscentralen screenas mammor för s.k postpartumdepression (depression efter förlossning). Det är extra viktigt att fånga upp denna grupp av patienter då det kan ha stora negativa konsekvenser för barnet.

Diagnostik

För de diagnostiska kriterierna hänvisas till DSM eller ICD (se t.ex https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/depression/)

Depression har flera viktiga differentialdiagnoser att beakta, bl.a. tyreoideasjukdomar, binjuresjukdomar, diabetes, parkinsons sjukdom, infektionsjukdomar, läkemedelsbiverkningar.

Behandling

Behandlingen styrs av depressionens uppkomst och allvarlighetsgrad men målet med behandlingen är alltid remission. I långtidsstudier har samtalsterapi tillsammans med läkemedelsbehandling visat sig mer effektiva än endast samtalsterapi, eller endast farmakologisk behandling.

Ett vanligt självskattningstest vid depression är MADRS-S.

Det finns flera typer av samtalsterapi-former som kan vara lämpliga, vara KBT (kognitiv beteendeterapi) är relativt vanlig. Denna psykoterapiform syftar till att träna sig att använda nya beteende och tankemönster. Mer info om KBT: https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/kbt-kognitiv-beteendeterapi/

Läkemedelsbehandling

Den farmakologiska behandlingen har ofta sin bas i läkemedelsgruppen SSRI (Serotonin Substance Reuptake Inhibitor), som genom att hämma återupptaget av signalsubstansen serotonin i synapsen ger en ökad mängd av substansen, vilket återställer balansen. En av flera läkemedelssubstanser inom denna grupp är citalopram.

Genom att blockera återupptaget av serotonin genom serotonintransportören SERT, ökad serotoninnivåerna i synapsklyftan.

Venlafaxin och Duloxetin är exempel på serotonin och noradrenalin-återupptagshämmare (SNRI). Bupropion är exempel på noradrenalin och dopamin-återupptagshämmare (NDRI)

Arvid Carlsson var en svensk farmakologi som fick nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000 för sina upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet. Han studerade bland annat signalsubstanserna serotonin och dopamin. Wikipedia om Arvid Carlsson.

Elektrokonvulsiv behandling (ECT)

Elektrokonvulsiv behandling (ECT) är en behandlingsmetod som upptäcktes redan på 30-talet av italienska läkare. ECT-behandling användes då för att lindra symtom och besvär vid schizofreni. Men ECT har idag en given roll även vid behandlingen av depression, främst långvariga och allvarliga depression som inte svarat på samtal- och eller farmakologisk behandling. En ECT-behandling genomförs på sjukhus, och själva behandlingen varar endast några få minuter där patienten är nedsövd. Korta strömimpulser skickas genom hjärnan, som ett kontrollerat epileptiskt anfall. Övergående minnesstörning och huvudvärk är den vanligaste biverkningarna av behandlingen.

Mer information om behandling finns på Läkemedelsverket hemsida (Läkemedel vid depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom)

Även om de flesta svarar med god effekt på behandlingen, är risken för återinsjuknande relativt stor. Vid svår depression är risken så hög som upp till 85 %. Vid lindrigare former 40 – 50 %.

Samsjuklighet (både fysisk och psykisk), hög ålder och hög social belastning är faktorer som försämrar behandlingssvaret.

Socialstyrelsen ger ut nationella riktlinjer för vård vid depression och ångesttillstånd (länk)

Psykos

Psykos är ett allvarligt psykiskt tillstånd där den drabbade upplever omgivningen och sig själv på ett främmande och overkligt sätt. Psykos är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som har det gemensamma att man upplever verkligheten annorlunda. För den som är drabbad av en psykossjukdom är skillnaden mellan verklighet och fantasi inte lika tydlig. För många innebär det en mardröm i vaket tillstånd. En psykos kan vara mycket kortvarig, eller livslång.

Det är lika vanligt hos kvinnor som för män.

Bakomliggande faktorer är ofta samspel mellan arv och miljö, ibland är en traumatisk upplevelse en utlösande faktor, eller drogproblem. Graviditet, förlossning eller förlust av nära anhörig kan också utlösa en psykos. En del har ett smygande förlopp vid insjuknande. Det kan då vara svårt att se symtomen, medans andra har ett hastigt insjuknande med vanföreställningar och hallucinationer.

Förstagångsinsjuknande sker vanligtvis mellan 16 och 40 års ålder, men psykossjukdom kan drabba när som helst under livet. 50% av dessa får diagnosen schizofreni.
Psykosen kan vara det huvudsakliga problemet, men också en del av en annan sjukdom. Psykotiska symtom kan vara förekomma vid depressioner, demenssjukdomar och vid bipolär sjukdom.

Tecken på psykos

Drar sig undan, isolerad, annorlunda beteende, svårigheter med arbete/studier, oförklarliga känsloutbrott, förändringar i dygnsrytm, hallucinationer och vanföreställningar (positiva/negativa), saknar sjukdomsinsikt, rastlöshet, säger upp sig från arbete/studier, slösar onormalt mycket bättre, avvikande känslomässiga svar som att t.ex börja gapskratta vid dåliga nyheter.

Positiva symtom, någonting ”läggs till”

Hallucinationer är sinnesintryck som inte har någon tydlig förankring i verkligheten. Positiva hallucinationer kan vara t.ex röster, brusningar, ljud, musik, knäppningar, lukt- och känselhallucinationer.


Negativa symtom, förlust av sociala och intellektuella egenskaper

Personen brukar isolera sig alltmer och tappa intresset för omgivningen. Exempel på negativa symtom är apati, glädjelöshet, koncentrationssvårigheter, minskat intresse och engagemang.

Vanföreställningar

Vanföreställningar = ”en okorrigerbar föreställning som inte delas av andra och inte heller kan stämma”.
Ex: känslan att vara övervakad, förföljd, lurad. Kan känna sig utvald. En psykotisk person kan vara övertygad om att hon har t.ex en radiosändare i hjärnan som ev. styr tankar och upplevelser. Personen kan också tro att meddelande på TV:n är en kod som är riktad till just denne. En del tror att de är utsatta för strålning, eller radiostyrning. Paranoida vanföreställningar präglas ofta av ondska, makt och konspirationer mot den drabbade.
Förföljseidéer och paranoida tankar är ofta svåra behandlingsmässigt. Kan ibland vara svårt att urskilja vad som tillhör sjukdomen och vad som faktiskt är sant. Om idéerna tonas ner av behandling blir det tydligare att det rör sig som en psykos.

Behandling

OmvårdnadOfta medicinsk behandling t.ex neuroleptika som minskar symtomen (men inte botar sjukdomen). Psykoterapi. ECT (Elektrokonvulsiv behandling). Viktigt med ett stöttande nätverk. Familjestöd, social färdighetsträning. Kan bli nödvändigt med tvångsvård. Individuell vårdplan. Den drabbade (och dess anhöriga) behöver utbildning om sjukdomen (t.ex om läkemedel, varningstecken osv).

Farmakologisk behandling

Vid psykossjukdom finns en överdriven mängd av dopamin, och behandling syftar således till att minska mängden dopamin i hjärnan.

Typiska antipsykotika

T.ex haloperidol och chlorpromazine är D2-antagonister.

Atypiska antipsykotika

T.ex olanzapine, clozapine är D2- D4 och 5-HT2-antagonister.
Risperidon är en D2- och 5-HT2-antagonist.


Autism

Medfödd eller tidigt förvärvad genomgående funktionsnedsättning vars symtom visar sig före tre år ålder. Förekommer ofta tillsammans med andra funktionsnedsättningar t.e.x epilepsi, utvecklingsstörning, syn- och hörselskador. Personer med autism har brist på ömsesidighet och brist i att leva sig in i människors perspektiv.

Diagnostik: Krävs genomgående och kvalitativa begränsningar inom tre huvudområden (Wings triad).

  • * Förmågan till social interaktion
  • * Förmågan till ömsesidig kommunikation
  • * Föreställningsförmågan vilket påverkar fantasi, lek, beteenden och intressen

Begränsningarna skall vara så allvarliga att de påverkar barnets vardag och symtomen skall ha visat sig före tre års ålder.

Orsaker: Medfödd eller tidigt förvärvad neurologiskt dysfunktion i det centrala nervsystemet. Hos vissa är detta genetiskt betingat, för vissa är det orsakat av sjukdomstillstånd och hjärnskador under graviditeten, förlossning eller postnatala fasen.

~80% av de med autism har IQ < 70.