LADA

Latent autoimmun diabetes hos adulta (LADA)

Kallas också för ”diabetes 1.5”. LADA är en diabetestyp med drag av både typ 1- och typ 2-diabetes. LADA är en autoimmun sjukdom, där de insulinproducerande betacellerna på langerhanska öarna förstörs likt vid typ 1. Men de drabbade är äldre, oftast >35, och det är ett långsammare förlopp likt vid typ 2-diabetes.

Den autoimmuna destruktionen går inte lika fort som vid typ 1-diabetes. Insulinprodukten bevaras alltså längre än vid typ 1. 10% av de över 35 som får diabetes har LADA.

Diagnostik

Patienten är ofta överviktig, fysisk inaktiv, har höga blodfetter och högt blodtryck. Uppfattas kliniskt som typ 2-diabetiker. Blodprov visar antikroppar mot insulinproducerande celler (anti-GAD).

Vid LADA kräver patienten inte insulinbehandling inom minst 6 månader efter diagnos.

Riskfaktorer

Ärftlighet, övervikt, ålder, fysisk inaktivitet.

Behandling

Fysisk aktivitet, kost- och livsstilsförändringar. Mediciner som ökar insulinproduktionen samt ökar insulinkänsligheten. Läkemedelsbehandling i tablettform blir dock ganska snart otillräcklig och patienten behöver då ta insulin istället. Det rekommenderas dock tidigt insatt insulinbehandling för att skona betaceller och minska risken för komplikation av högt blodsocker.

Källor / Läs mer:

https://link.springer.com/article/10.1007/s00125-005-1960-7

https://academic.oup.com/jcem/article/94/12/4635/2596267


Metformin

Metformin (antidiabetikum) är antihyperglykemiskt. Det verkar genom att minska glukosfrisättning från levern samt ökar det perifera upptaget av glukos. Detta gör att det är inte möjligt att drabbas av hypoglykemi pga metformin.

Då metformin är njurskadlig i för höga koncentrationer bör den sättas ut när det föreligger risk för uttorkning, vid t.ex hög feber, kräkningar, diarrér. Återinsättes när patienten tillfrisknat.

Metformin skall sättas ut ett dygn innan intravenös kontrastmedel skall användas vid röntgen. Metformin återinsättes när kreatininvärdet kontrollerats. Kreatininvärdet bör vara < 135 för män, och < 110 för kvinnor.

Exempel på vanliga biverkningar är: Smakförändringar. GI-störningar (illamående, kräkningar, diarrér, buksmärta, aptitlöshet).