Ankyloserande spondylit (Mb Bechterews)

Kronisk, progressiv, smärtsam inflammatorisk sjukdom. Främst drabbas nedre delen av ryggraden och sacroiliacalederna. Dessa personer har en översjuklighet i hjärt- och kärlsjukdom.
Debutålder 15-30år (sällan över 45). Vanligare hos män. Diagnosen ställs oftast efter 5-10 års sjukdom då diagnos kräver verifierade förändringar på röntgen, då främst genom MR/rtg över bäckenlederna (man ser då benförstoring och ökad nybildning av ben)

Symtom: Smygande debut, duration > 3 mån, debut före 40 års ålder, dov diffus djup smärta i sätesregionen. Smärtan varierar till en början mellan sidorna, men drabbar med tiden båda sidorna. Ryggstelhet. Nattlig stelhet, störd nattsömn. Artrit från större leder (axlar, höfter, knän) kan vara debutsymtom. Smärta över stora muskelfästen. Irit (regnbågshinneinflammation)/främre uveit. Symtomen förbättras av rörelse, förvärras av vila. Morgonstelhet.

Kliniska fynd:
Direkt och indirekt smärta över sacroiliacaleder och ryggkotpelaren.
Inskränkt rörlighet i ryggen vid framåtflexion (flexion = böjning).
Inskränkt thoraxexpansion.
Perifera muskelfästesinflammation.
Artrit i stor led.
Irit/främre uveit.
Senare i sjukdomen kan det tillkomma retledningshinder på hjärtat (10-35%), aortainsufficiens, dyspné.

Lab: Bl.a. SR, CRP, Hb, LPK, TPB för att mäta graden av inflammation. Blodfetter för att bedöma riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom.

Behandling: NSAID, sjukgymnastik. Ev. TNF-hämmare. Sulfasazalin (vid perifera artriter och/eller när NSAID ej räcker). Kortisoninjektion.

Njursten

Bakgrund: Genomsnittsåldern att drabbas är 40år. Drabbar män dubbelt så ofta.

Symtom: Intervallsmärta i flanken, utstrålning rygg/ljumske. Smärtan är mycket stark, patienten kan i stort sett aldrig ligga still. De med nedsatt njurfunktion kan på grund av oförmåga att bygga ett högt tryck vara symtomfria.
Vanligt med hematuri (oftast mikroskopisk).
Vanligt med infektion (primär eller sekundär)
90% av symtomgivande uretärstenar kan avgå spontant.

Risk för njurskada: Obstruktion av uretär -> förhöjt intrarenalt tryck -> förändrat blodflöde -> försämrad njurfunktion.
Njuren återhämtar sig ofta helt om en uretärobstruktion löses inom två veckor. En samtidig infektion ökar risk för komplikationer betydligt.

Diagnostik: CT-urografi är förstahandsval.

Smärtlindring: NSAID (Voltaren i.m). Obs. hos pat. med nedsatt hjärt/lever/njur-funktion. Se ”NSAID-utlöst hjärtsvikt” här.

Avflödeshinder + temp >38.5 = akut avlastning + akut antibiotikabehandling.
Behandling av stenen görs när infektionen är under kontroll.

NSAID-utlöst hjärtsvikt

NSAID (non-steroid antiinflammatory drugs) verkar genom en ickeselektiv hämning av enzymet cyklooxygenas (COX). Det är cyklooxygenas som ovandlar arakidonsyra till prostaglandiner.

Patienter med latent hjärtsvikt är i hög grad beroende av njurprostaglandiner för att kunna upprätthålla en njurgenomblödning på normal nivå. ASA (acetylsalicylsyra) och NSAID sänker således även prostaglandinnivåerna i njuren vilket kan leda till natrium- och vattenretention och därmed hjärtsvikt.

Prostaglandinhämningen kan även leda till ökad perifer kärltonus och minskad genomblödning i bl.a. hjärnan, därav ev. biverkningar som t.ex konfusion och hallucinos.

NSAID ger även skador på ventrikelslemhinnan samt påverkar trombocyterna.

Symtom

Samma symtom som vid manifest hjärtsvikt. Trötthet, ökad andfåddhet, ökad puls, andnöd och hosta på natten, ödem.

Behandling

Utsättning av NSAID. Noggrann övervakning. Följ Kreatininvärde.