Postapoplektisk epilepsi

Postapoplektisk epilepsi, innebär epileptiska anfall som uppträder efter en stroke, och är den vanligaste anledning till krampanfall hos äldre individer.

Bör alltid övervägas om en person med tidigare känd stroke åter drabbas av neurologiska symtom som motsvarar det tidigare drabbade området. Ca 5-10% av personer med tidigare stroke drabbas av postapoplektiska kramper. Detta innebär att det finns en stor risk för nya anfall, och motiverar därför ofta farmakologisk behandling. Men som regel ges inte antiepileptika efter första anfallet, för 50% får inga ytterligare anfall.

”Tidiga” och ”sena” anfall efter en stroke

Postapoplektiska anfall delas vanligen in i ”tidiga” är eller ”sena” anfall, där tidiga anfall sker direkt efter en stroke. Sena anfall är kramper som sker i efterförloppet och där efter.

Både tidiga och sena anfall är mer vanliga efter hjärnblödningar, än vid hjärninfarkter. Undantaget när patienten drabbats av en total anterior infarkt, då detta predisponerar för ännu högre risk än vid hjärnblödningar.

Risken att utveckla epilepsi efter en stroke

I en större studie från UK som följde 3310 nydiagnosticerade stroke-patienter fann de att 10-årsrisken för att drabbas av postapoplektisk epilepsi var 12,4 %1

I en mindre studie, som följde 481 patienter, utvecklade 4,4 % av patienterna epilepsi under en period av 6,3 år2.

En studie följde 1020 patienter, där 2-årsrisken var 8,2 %3.

Subarachnoidala blödningar är mindre vanliga än andra typer av stroke, och står således för en mindre proportion av av de som utvecklar postapoplektisk epilepsi. Däremot finns det en stor ökad risk att drabbas av postapoleptisk epilepsi efter en subarachnoidal blödning.

Symtom

Generaliserade kramper med medvetandeförlust eller partiella kramper (ryckningar i den förlamade sidan, beteendestörning). Det är mycket lätt att feltolka postapoplektiska kramper som TIA (transitorisk ischemisk attack) eller ny stroke.

Behandling

Läkemedelsbehandling syftar till att minska risken för anfall, och vanliga antiepileptiska preparat är Karbamazepin (Tegretol) eller Valproat.

Film om nervcellens anatomi och funktion

Källor / Läs mer:

https://www.researchgate.net/profile/Lilli_Kirkeskov/publication/19440642_Etiology_of_Seizures_in_the_Elderly/links/5a699abf0f7e9b2a828c9390/Etiology-of-Seizures-in-the-Elderly.pdf

https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2017/08/epilepsi-och-stroke-nya-ron-om-diagnos-behandling-och-prognos/

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=139

https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1756285616654423

1 – (Graham, N., Crichton, S., Koutroumanidis, M.,
Wolfe, C. and Rudd, A. (2013) Incidence and
associations of poststroke epilepsy: the prospective
south London stroke register. Stroke 44: 605–611).

2 – Bryndziar, T., Sedova, P., Kramer, N., Mandrekar,
J., Mikulik, R., Brown, R., Jr. et al. (2015) Seizures
following ischaemic stroke: frequency of occurrence
and impact on outcome in a long-term populationbased study. J Stroke Cerebrovasc Dis 25: 150–156.

3 – Jungehulsing, G., Heuschmann, P., Holtkamp,
M., Schwab, S. and Kolominsky-Rabas, P. (2013)
Incidence and predictors of post-stroke epilepsy. Acta
Neurol Scand 127: 427–430.

Epileptiska kramper

Epilepsi = repetetiva, synkrona urladdningar ur hjärncellerna.
Många orsaker: oftast idiopatisk, missbildning, infektion, meningit, trauma, tumör, missbruk, sjunkande serumkoncentration av antiepileptika, feber.

Primärt generaliserat
– tonisk-kloniska anfall (grand mal)
– absenser (petit mal)
– myoklona anfall

Tonisk-kloniska anfall
Förlorar medvetandet utan förvarning, faller handlöst. Under något tiotal sekunder en ihållande muskelkramp (tonisk). blir spänd i kroppen, börjar rycka i armar och ben. Går över inom ett par minuter, och man vaknar till stegvis. Känner sig efteråt tung i huvudet. Urin/faecesavgång. Minns ej själva anfallet.

Absenser
Varar endast några sekunder, och har ej lika många tydliga symtom. Man blir frånvarande, stirrar tomt, svarar ej på tilltal. Minns ej anfallet. Kan komma flera gånger per dag. T.ex kan den drabbade avsluta en pågående aktivitet, gå, äta, prata och bara stirrar. Man blir ej postiktal. Framförallt är det en barn/ungdomssjukdom.

Myoklona anfall
Oftast vid fullt medvetande (eller mycket kortvarigt påverkat). Muskelryckningar i vanligen armar, men även huvud och ben. Rycker oftast i båda sidorna samtidigt, men kan vara asymmetriskt. Kommer oftast på morgonen, och man kan berätta hur anfallet kändes.

Fokala anfall
– Enkla fokala anfall

– Komplexa fokala anfall

Enkla fokala anfall
Vid fullt medvetande under anfallet. Hur anfallen ser ut beror på vilken del i hjärnan som berörs. Man kan få rytmiska ryckningar i motsatt kroppshalva, få påverkad känsel såsom domningskänsla. Om syncentrum i hjärnan drabbas kan man få attacker där man ser ljuskänsla eller blinkande ljus. Kan även yttra sig som gamla minnesbilder eller luktförnimmelser (fokala anfall syns inte alltid utåt).

Komplexa fokala anfall
Fokala anfall kallas för komplexa om man helt eller delvis förlorar medvetandet. Det komplexa fokala anfallet sprids till lite större delar av hjärnan så att medvetandet påverkas. Upplevs som ”avskärmad”, svarar ej på tilltal. Stirrar rakt fram, plockar med händerna, smackar med läpparna, går omkring, upprepar ord eller stavelser på ett stereotypt och meningslöst sätt. Man minns ej anfallet. Ett komplext fokalt anfall kan börja som ett ”enkelt fokalt” med ryckningar eller synupplevelser – som sedan sprider sig så att medvetandet påverkas. Följs av en postiktal fas på 10-15 minuter där den drabbade senare når fullt medvetande.

Sekundärt generaliserbart anfall
Om urladdningen i det komplexa fokala anfallet spridas till hela hjärnan övergår det till ett toniskt-kloniskt anfall – kallas då sekundärt generaliserbart anfall. Om man har denna stegvisa utvecklingen – kan man ofta komma ihåg de inledande symtomen. Förkänningen kallas för ”aura” – och talar då om att anfallet har en fokal inledning och inte är primärt generaliserat. Auran är ofta likadan – och man lär sig att känna igen de inledande förkänningarna.

Status Epilepticus
50% av de som drabbas av status epilepticus har sedan tidigare känd epilepsi. Status epilepticus är ett akut, livshotande tillstånd. Ett anfall blir svårare att bryta mha medicin ju längre anfallet håller på. Det finns även ett samband med hur länge anfallet håller på och risken för hjärnskada.
Status epilepticus definieras som ett epileptiskt anfall som varar mer än 30 minuter, eller ett anfall med krampfritt intervall, där patienten inte återfår medvetandet före nästa anfall. Ett anfall som varar mer än 5-10 minuter övergår ofta i ett status epilepticus.
I praktiken ska någon med kramper som pågått mer än 5 minuter, eller en patient som inte vaknar upp mellan upprepade anfall, skall handläggas som ett status epilepticus. Status epilepticus kan yttra sig på flera olika sätt. Det vanligaste är generaliserade tonisk-kloniska kramper.

Behandling: Bryta anfallet, förebygga nya kramper, behandla utlösande orsaker, behandla komplikationer.

Se särskilt avsnitt om ”postapoplektisk epilepsi” här.

Ta alltid tiden i samband med epileptiskt anfall.